Mean Girls 3.0

Författare: Courtney Summers
Utgivningsår: 2010
Förlag: St. Martin's Griffin (2010)
Sidor: 246
Handling:
Tillsammans med the Fearsome Fivesome, en fruktad och högaktad grupp med tjejer på Hallowell High, har Regina Afton vant sig vid att särbehandlas av lärare och att utsätta lägre stående för spratt. Det förändras dock efter att osanna rykten sprids om att Regina har haft ihop det med hennes bästa väns pojkvän. Istället faller hon nu offer för gruppens allt aggressivare mobbning. Till sin förvåning finner hon tröst i Michael Hayden, en missanpassad elev som hon en gång i tiden själv brukade mobba.
Mina tankar:
Jag säger som följande: Om du tycker att tjejerna i filmen Mean Girls var rätt elaka så har du uppenbarligen inte läst den här boken. I jämförelse med Some Girls Are borde Mean Girls snarare döpa om sig till Pretty Nice Girls - för det här, mina vänner, är verkligen inte en solskenshistoria.
Det sociala spelet i verkliga livet och i den fiktiva världen har alltid fascinerat mig. Att använda sig av ordet spel kan väl låta lite krasst, men att liksom se hur människor interagerar med inom- och utomstående och även se hur det i olika umgängen finns ett antal osagda regler. I stort sett är det vad den här boken handlar om: ett socialt spel med osagda regler. Ett spel i vilket man inte får göra något som bryter rådande normer, och om det händer uppstår rejäla konsekvenser. Det är kanske inte den mest originella handlingen (se ovan), men ändå dras jag till ämnet.

Personligen älskar jag de återkommande perspektiven som författaren Courtney Summers väljer för samtliga av sina huvudkaraktärer. Hon låter nämligen alltid sina karaktärer få smaka på de två sidorna av myntet - det goda och det onda, typ - ett där livet är "normalt" och ett där allt har vänts på ända. Genom att använda denna (inte helt ovanliga) metod får man lära känna karaktärerna mer djupgående och det gör det automatiskt lättare för läsaren att känna sympati.
I det här fallet passar metoden utmärkt. Det är som att man själv står och kämpar bredvid Regina, och det är riktigt tröttsamt. Man blir arg, frustrerad och fullkomligt less på situationen. Nästintill maktlös känner man sig, men så händer något litet som vänder på allt! Och det är vad jag gillar med den här berättelsen - att känslorna lever sitt eget liv.
Avslutningsvis ska jag förstås säga att Courtney Summers böcker aldrig är solskenshistorier, men just Some Girls Are är verkligen inte en solskenshistoria.
Den är så JÄVLA bra den här boken alltså oooh!! :)
Haha, jag är typ besatt av denna boken. Den fick mig att känna så himla mycket. Jag ville bara slåss alltså. Slå ner de där jävlarna. Fy fan! FY FAN! Nu blir jag helt psyko här borta men fan vad bra den är just för att man blir så engagerad i hela situationen. Shit, får nog ta ett chill pill här känner jag, haha.
Eller huuur, kunde inte sagt det bättre. All kärlek till dig, Man.
Taack snälla du för dina fina ord om min videoblogg! Jag var vettskrämd innan jag la upp den och har gått och oroat mig hela dagen för vad folk ska tycka. Så jag blev verkligen såå glad av din kommentar! :)
Stor kram!
Cecilia
Oj, låter verkligen som en bok för mig! :)