BOKSKADAD

“Body and soul. Two different things.”

Titel: The Host
På svenska: Genom dina ögon
Författare: Stephenie Meyer
Utgivningsår: 2008
Förlag: Little, Brown and Company
Sidor: 619
Serie: — (Men, Meyer har sagt att hon kanske ska skriva två uppföljare, som i såfall skulle heta The Soul och The Seeker.)

Handling:
Världen har förändrats och en fredlig, ny ras har kommit för att stanna på jorden. Den nya arten behåller människokroppen, men lägger beslag på dess sinnen. De allra flesta människorna har vid det här laget fallit när Wanderer får en kropp tilldelad sig. Det visar sig dock att den tillhört en av motståndarna till den nya rasen. Melanie Stryder, kroppens ursprungliga ägare, håller sig fast och vägrar att försvinna. Wanderer blir ofrivilligt översköljd av minnen och bilder med Melanies kärlek Jared och faller slutligen för honom själv, vilket leder till att de tillsammans bestämmer sig för att hitta honom.

Mitt omdöme:

Då och då sviktade historien lite med delar som inte var särskilt händelserika, fast väntade hela tiden på att någon skulle dö. Åtminstone varje gång jag passerade ytterligare 100 sidor väntade och väntade jag, haha. Andra delar var på gränsen till för smöriga, vilket jag i början oroade mig för, men det förstörde inte läsningen avsevärt. Ett exempel är en av Wanderers tankar: "Perhaps without the lows, the highs could not be reached." I rest my case.

Min favoritkaraktär är definitivt Wanderer, som jag tycker får en rättvis och en överlag trovärdig karaktärsutveckling. I de flesta fallen när de två bråkar med varandra hejar jag på Wanderer eftersom Mel ofta beter sig som en riktig egoist och barnrumpa. Det här får mig att vilja fråga Stephenie Meyer vad Jared ser i henne. Förtjust i både Melanie och Wanderer var jag dock, och önskade de båda lycka.

Vad gäller trovärdigheten kan jag inte precis spela domare eftersom det trots allt är sci-fi. Dock var jag angående karaktärförhållandena till en början mycket skeptisk fastän det här med kärlek ju alltid är en individuell fråga, men vem kysser någon efter att precis ha försökt strypa samma person? Visst kan jag förstå att man blir på gränsen till galen efter att ha spenderat en lång tid för sig själv. Fast helt irrationellt beteende skulle jag vilja säga ändå. Trots skepsism drogs jag äckligt mycket till Melanies och Jareds förhållande och i slutändan ville jag veta mer om dem. Så det här är anledningen till att jag skulle vilja se en uppföljare, men praktiskt taget den enda. Jag lutar alltså mer mot att The Host ska förbli ett fristående verk. Jag tror inte på att historien kan fortsätta jämnt i de andra böckerna.

Annars var jag inte förtjust i att många har sagt att boken har ett triangeldrama, för det är ju inte! För mig var det aldrig det i alla fall.. Därför kunde jag utan dåligt samvete tycka om Ian lika mycket som Jared. Men på grund av snacket och säljandet av triangeldramat höll jag mig borta från Meyers andra succé, vilket medförde låga förväntningar nu när jag till slut valde att läsa boken. Så på sätt och vis är jag kanske tacksam ändå.

Slutet var helt klart godkänt. Då och då fick jag vibbar av tv-serien (och aliendramat) Roswell och bokserien Imorgon när kriget kom av John Marsden. Mest av allt fick jag dock rejäla och konstanta vibbar av zombiedramat The Walking Dead - erkänn - ni som sett serien - att det finns en massa likheter?! Ska ej avslöja dessa här eftersom det fortfarande finns de som varken läst The Host eller sett The Walking Dead. Plus att Melanies lillebror Jamie påminner mig mycket om en ännu snällare version av Elenas lillebror Jeremy i The Vampire Diaries. (Utgår då från tv-serien.)

På det hela var jag riktigt positivt överraskad och är glad att jag bestämde mig för att läsa boken. Trots att jag förmodligen hade älskat den mer för fyra år sedan. Sedan känner jag att klassningen av boken var något felplacerad - och ser den mer som en ungdoms-/YA-bok än en för vuxna - utan att se så mycket till själva språket.

Nu ser jag fram emot filmen som kommer ut 29:e mars nästa år!

Då och då sviktade historien lite med delar som inte var särskilt händelserika. (Ändå läste jag ut boken på två dagar.) Fast jag ska erkänna att det berodde på att jag hela tiden väntade på att någon skulle dö - varje gång jag passerade ytterligare 100 sidor väntade och väntade jag helspänt på det. Andra sviktande delar var på gränsen till för smöriga, vilket jag i början oroade mig för, men det förstörde inte läsningen avsevärt. Ett exempel på en klyscha är en av Wanderers tankar: "Perhaps without the lows, the highs could not be reached." I rest my case.

Min favoritkaraktär var definitivt Wanderer, som jag tycker får en rättvis och en överlag trovärdig karaktärsutveckling. I de flesta fallen när de två bråkar med varandra hejar jag på Wanderer eftersom Mel ofta beter sig som en riktig egoist och barnrumpa. Det här får mig att vilja fråga Stephenie Meyer vad Jared ser i henne. Förtjust i både Melanie och Wanderer var jag dock, och önskade de båda lycka.

Vad gäller trovärdigheten kan jag inte precis spela domare eftersom det trots allt är sci-fi. Dock var jag angående karaktärförhållandena till en början mycket skeptisk fastän det här med kärlek ju alltid är en individuell fråga, men vem kysser någon efter att precis ha försökt strypa henne sekunden innan? Jo, tydligen Jared. Till hans försvar kan jag dock förstå att man blir på gränsen till galen efter att ha spenderat en lång tid för sig själv. Fast helt irrationellt beteende skulle jag vilja säga ändå.

Trots skepticism drogs jag äckligt mycket till Melanies och Jareds förhållande, tyckte om deras envishet och i slutändan ville jag veta mer om dem. Så det här är anledningen till att jag skulle vilja se en uppföljare, men praktiskt taget den enda. Jag lutar alltså mer mot att The Host ska förbli ett fristående verk. Jag tror inte på att historien kan fortsätta jämnt i de andra böckerna.

Annars var jag inte förtjust i att många har sagt att boken har ett triangeldrama, för det är det ju inte! För mig var det aldrig det i alla fall. Därför kunde jag utan dåligt samvete tycka om Ian lika mycket som Jared. Just på grund av snacket och säljandet av triangeldramat höll jag mig borta från Meyers andra succé, vilket medförde låga förväntningar nu när jag till slut valde att läsa boken. Så på sätt och vis är jag kanske tacksam ändå.

Slutet var helt klart godkänt. Då och då fick jag vibbar av tv-serien (och aliendramat) Roswell och bokserien Imorgon när kriget kom av John Marsden. Mest av allt fick jag dock rejäla och konstanta vibbar av zombiedramat The Walking Dead - erkänn - ni som sett serien - att det finns en massa likheter?! Ska ej avslöja dessa här eftersom det fortfarande finns de som varken läst The Host eller sett The Walking Dead. — Pst, gör det! Plus att Melanies lillebror Jamie påminner mig mycket om en ännu snällare version av Elenas lillebror Jeremy i The Vampire Diaries. (Utgår då från tv-serien.)

På det hela var jag riktigt positivt överraskad och är glad att jag bestämde mig för att läsa boken - trots att jag förmodligen hade älskat den mer för fyra år sedan. En sak som jag emellertid störde mig på (om än ytterst lite) så var det klassningen av boken för den är något felplacerad - och jag ser den mer som en ungdoms-/YA-bok än en för vuxna - utan att se så mycket till själva språket.

Nu ser jag fram emot filmen som kommer ut 29:e mars nästa år!

Tycker du det är värt att köpa den, för jag ska nyss beställa ett bokpaket, så det skulle vara skoj att veta!

Jag vet inte vad du tycker om Twilight böckerna (eller om du ens läst dem), men var den här sämre eller bättre i så fall?

Vad roligt att det blir film!



Svar: Hoppas du läser Spelkortsmysteriet, den är väldigt bra!(enligt mig, då). Hmm...Nordins bok, aldrig hört talas om, får kolla upp den då! :) Visst är Anna and the French Kiss mysig ;)

Jag vet inte men jag måste erkänna att när jag läste boken för längesedan så tyckte jag nog mer om Ian än Jared. Jag vet inte vad det var med just Ian som jag gillade men tyckte bara om honom så mycket.



Jag har ju läst Twilightböckerna också och jag är nog den enda som faktiskt föredrar denna framför den serien. Jag har alltid önskat att Stephanie ska göra en fortsättning på denna bok men nu när jag tänker efter är det ingenting jag har saknat. En kul grej om det skulle hända men annars gör det inte så mycket för den är riktigt bra ändå! :D

Jag tror vi är överens, på't ungefär. Är ju som sagt ett tag sen jag läste den nu (jisses, fyra år...?!) och minns inte jättemycket. Men känslan jag har för boken är att den under stora stunder var apdryg! Var det inte någon lååång episod där hon satt i mörkret och mest tyckte synd om sig själv? Wanderer minns jag som trevligare, för Melanie var jäkligt muppig, ännu ett mähä från Meyer :|



Jag drogs villigt med i hela Twilight-serien när det begav sig, men den här fastnade jag inte alls för. För min del får Meyer hellre koncentrera sig på att pula ihop resten av Midnight Sun än fortsätta med den här världen.



Twilight... That reminds me! Angående konstigaste drömmen jag drömt: Vågar inte skriva om mardrömmar, de är ju skrämmande D: Men en vårnatt för några år sedan vaknade jag och var rosenrasande! Har aldrig hänt förr och var riktigt underligt. Drömmen var den om Jaspers historia (ja, Twilight) om hur han träffade Maria. Fast jag var Jasper. Jag låg i mitt tält och sov när en mörkhårig tjej lutar sig över mig och biter mig i halsen - och då vaknar jag på riktigt och är förbannad. o_O Kan vara så att Jasper är min favorit i Forks, men ändå... Aja, jag vet inte. Har varken förr eller senare haft en dröm där jag varit en man. Och en manlig vampyr dessutom.



Såg att du undrade vad jag heter ;) Ska fundera på det :P

Jag är lite sugen på den men vettefasen om jag orkar läsa över 600 sidor på engelska.. varför kommer den inte på svenska för?