Kom till skott och säg något då


Titel: Säg något
Originaltitel: Speak
Författare: Laurie Halse Anderson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2001
Sidor: 216


Handling:

Melinda Sordino har precis börjat high school efter en oförglömlig sommar som hon mest av allt vill förtränga. I skolan är stämningen fientlig och de som brukade vara Melindas vänner vänder henne ryggen eller ger henne mordiska blickar. Hon var nämligen den som förstörde en stor fest genom att ringa polisen, men varför hon ringde tycks ingen vilja veta.


Mitt omdöme:
I det här fallet skulle jag nog hellre ha låtit bli att läsa hyllningarna av boken på baksidan. De fullkomligt öste på med lovord och nämnde alla priser som boken mottagit, vilka jag inte riktigt kunde hålla med om.

Melinda som karaktär hade jag inga egentliga problem med, hon var sympatisk och jag hyste ett genuint medlidande med henne. Det jag istället störde mig på var hur Laurie Halse Anderson hade valt att lägga upp styckeindelningarna - korta stycken som aldrig innehöll mer än 15 meningar - som en slags kompensation för att hon hade fyra större kapitelindelningar - en för varje termin.

Vanligtvis uppskattar jag korta kapitel, men i just den här boken kändes det som om varje stycke var ett litet kapitel. Ett alldeles för kort kapitel. Det blev ingen riktigt bra rytm i läsandet, vilket gjorde de första 50 sidorna tröga att komma igenom. När 50 sidors-milstolpen var avklarad började jag räkna ner antalet sidor som var kvar, och tvingade mig i viss mån att läsa klart boken eftersom jag visste att jag annars inte skulle läsa ut boken.

Vad gäller tempot och spänningen i boken var det ungefär såhär: Sida efter sida innehållande Melindas  förträngande av sina minnen. Hon gav liksom hela tiden hintar tillbaka på sommaren och festen som fick ett tvärt slut på grund av henne, men inte mer än så och det blev långdraget i slutändan eftersom man redan visste vad som hade hänt. Då kändes det som om boken bara var en väldigt lång prolog till en bok som ändå är kort (200 sidor) - ett generellt tecken på en halvdålig bok, speciellt som det är en bok som står för sig själv. Slutet kändes trots alla negativa punkter ändå belönande. Men nej, inte tillräckligt och den här boken gick inte hem hos mig.

Mitt betyg:

Tyvärr, Boktipset hade rätt att jag skulle ge Säg något 2.2 i betyg, men en eventuell svag trea tycker jag ändå att boken förtjänar. Lite extra beröm för omslaget dock, som jag tycker är rätt snyggt!
Trackback
RSS 2.0