“We pencil-sketch our previous life so we can contrast it to the technicolor of the moment.”

En återvunnen recension från 2011 som blivit redigerad.


Titel: Ibland bara måste man
Originaltitel: Boy Meets Boy
Författare: David Levithan
Utgivningsår: 2003
Förlag: X Publishing (2007)
Sidor: 249

Handling:
När Paul en kväll befinner sig på stan med sina vänner blir han nästan omedelbart kär. Han träffar Noah som har de grönaste gröna ögonen och som får Pauls hjärta att slå extra snabbt. Det visar sig att de går på samma skola, men när Paul ska möta upp honom vid Noahs skåp uppstår ett missförstånd som leder till att saker och ting plötsligt börjar att trassla till sig i hans liv.

Mitt omdöme:
Ibland bara måste man köpte jag för nog ett eller två år sedan, och köpte den mest för omslagets skull. För hur kan man neka en bok som pryds av origami? (Omöjligt, säger jag.) Men det var först efter att ha läst Nick & Norahs oändliga låtlista som jag bestämde mig för att ta mig an ett självständigt Levithan-verk. Personligen var jag rätt besviken på Cohn/Levithan-samarbetet och blev därför mycket förvånad över att det här verket var riktigt bra - mer än jag hade vågat hoppas på.

Boken innehåller en bra dos av vänskap, kärlek och förvirring. De vänner som Paul har smälter så bra in i historien, en nätt skara bestående av färgstarka personligheter, och jag dras med i alla problem och känslor som uppstår. Att jag dessutom föreställer mig Darren Criss som Noah (rent utseendemässigt), killen Paul förälskar sig i, gör inte precis saken sämre.


↑ Uppstyltandet av ordet "jag" är snyggt för ögat, särskilt som det hela avslutas med ett "du", även om det nog inte alls är meningen.

Jag gillar överlag världen som Levithan skapat - ett slags utopistad, i vilken de flesta inte bryr sig om att överdramatisera det faktum att homosexuella skulle vara annorlunda. De flesta är accepterande av alla slags läggningar och på det sättet är den här boken olik andra böcker jag läst - fokuset är inte att ta upp den kanske mer typiska stereotyphandlingen där huvudpersonen ska hitta sig själv, våga komma ut, bli accepterad osv. Här är det istället redan överstökat, vilket jag tycker är rätt härligt.

I övrigt tycker jag att Ibland bara måste man känns genuin, fin och allmänbildande. Framförallt är den lättsam att läsa, trots små gupp i form av vardagliga problem, och som alltid tycker jag att Levithan har ett särskilt sätt att skriva på som får mig att vilja memorera flera stycken - just för att de är så pricksäkra.

Mina favoritutdrag:


Kommentarer
Postat av: Miriam - Schitzo-Cookie's Bokblogg

Kan inte annat än att hålla med, riktigt fin bok och ja väldigt skönt att de bara kan fokusera på kärleksdramat och inte "komma ut" grejen.

2012-06-04 @ 19:59:29
URL: http://schitzo-cookie.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0