City of Bones


Titel:
City of Bones
Författare: Cassandra Clare
Utgivningsår: 2007
Förlag: Walker Books Ltd. (2007)
Sidor: 442
Serie: The Mortal Instruments #1

Handling:
Clary Fray är mer eller mindre som vilken 15-åring som helst. Hon bor i New York tillsammans med sin mamma då hennes pappa dog i en bilolycka innan hon föddes. Eller det är i alla fall vad hennes mamma berättat. När Clary och hennes bäste vän Simon en kväll befinner sig på klubben Pandemonium bevittnar Clary något som vänder upp och ner på hela hennes värld..

Mina tankar:
När det kommer till hyllade böcker lyckas jag sällan komma över dem förrän efter allas lovord. Likaså gäller alltså City of Bones.

Ett stort problem med hyllande är ofta att förväntningarna växer sig groteskt stora, hur ogärna man än vill det, vilket gjorde att jag inte blev lika imponerad av City of Bones som jag trodde jag skulle bli. Och det stör mig eftersom jag - i synnerhet - låter mig påverkas alldeles för mycket av vad andra tycker. Verket förlorar liksom sitt "riktiga" värde, om ni förstår vad jag menar.
 
Vid första anblick tyckte jag att Cassandra Clares språk inte var särskilt speciellt. Efter endast några kapitel märkte jag också att hon hade sina favoritord (t.ex. parchment) som dök upp gång på gång, att det efter ett tag kändes som om beskrivningarna ibland var lite överflödiga och att det mesta var skrämmande förutsägbart. Sammantaget försvann liksom WOW-känslan jag hade hoppats på. Ändå kan jag inte låta bli att imponeras av Clare då det märks hur mycket tid och framförallt kärlek hon lagt på att bygga upp den här magiska och mörka världen - dessa olika väsen, alla personligheterna, detaljerna.
 
Antingen har jag blivit väldigt kräsen vad gäller böcker eller har jag också tittat för mycket på actionpackade blockbusters för jag tyckte det gick ovanligt trögt att ta mig igenom början, även om ploten var lovande och jag inte precis behövde kämpa mig genom sidorna. För tvärtemot vad alla andra har sagt om tempot i boken så tycker jag att hela historien låg på is fram till de sista 150 sidorna då det plötsligt hände saker! Sluttwisten var väntad, men jag kunde ändå inte låta bli att gapa av förvåning och utbrista ett storvrål i form av ordet "NEEEEJ". När sista sidan var läst var jag så sporrad och det var ingen frågan om vad jag skulle göra, nämligen läsa uppföljaren City of Ashes.



De flesta karaktärerna tyckte jag om, speciellt en viss Wayland. För även om Jace och kanske egentligen allas sarkasm ofta kan upplevas som väldigt uppstyltade och för perfekta är det inget som stör mig personligen. Förmodligen för att jag periodvis (läs: nästan alltid) kan vara riktigt sarkastisk själv, så det passar mig att läsa de nästintill inövade replikerna som praktiskt taget levereras i varje dialog. Faktum är att jag inte skulle klaga på om det hade varit mer sarkasm - jag älskade nämligen humorn i boken och skrattade nästan konstant!
 
Sedan tyckte jag mycket om att se författarens "tydliga" inspirationskällor. Eller så var det bara jag som såg dessa, men jag tyckte att Valentine bland annat påminde om en ung Tom Riddle. Det fanns lite annat med, men det skrev jag inte ner av någon anledning..
 
Nåväl. Trots att jag tyckte om historien och karaktärerna blev jag inte tillräckligt känslomässigt engagerad, blev aldrig såpass uppspelt att jag höll på att explodera eller implodera. Fast underhållande var det minsann och dar! City of Bones är absolut läsvärd, och jag ångrar inte en enda sekund att jag plockade upp The Mortal Instruments-serien.

Övrigt:
- Filmningen av The Mortal Instruments påbörjas den 15:e augusti i år, med mer information här.
- Den sjätte och avslutande delen i serien, City of Heavenly Fire,  är planerad att släppas i mars 2014.
- Omslagsmodellen påminner mig om skådespelaren Jason Lewis, vilket är lite lagom störande.
Trackback
RSS 2.0