bokskadad

Titel: Jellicoe Road
Originaltitel: On the Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
Utgivningsår: 2006
Förlag: X Publishing (2012)
Antal sidor: 351

Handling:
En 11-årig Taylor Markham övergavs utanför 7-Eleven i Jellicoe av sin mamma. Nu har det gått sex år sedan dess. På internatskolan där hon numera bor pågår ett slags territoriumkrig där hon spelar en stor roll och i samband med att en närstående till Taylor försvinner börjar det förflutna komma ikapp henne.

Mina tankar:
Problemet med att skriva den här recensionen är av den anledning att jag är rädd att den eventuellt kan förstöra läsupplevelsen för de av er som ännu inte haft chansen att läsa Jellicoe Road. Med det sagt tycker jag faktiskt att ni ska ta er till närmsta bibliotek, låna och läsa boken.

Jag ska säga er det här: De ord som når min tunga först i en beskrivning av Jellicoe Road är "ren och skär kärlek". När jag förra året läste ett hyllningsinlägg skrivet av Bokhoras egna Johanna Lindbäck väcktes mitt intresse ganska rejält, och det var bara att lägga ett inköpsförslag till mitt bibliotek. Sms:et kom någon vecka efteråt, så det var bara att cykla genom stan för att hämta upp boken.


Den starka inledningen. ↑

Väl hemma påbörjades läsningen samma dag och sammanlagt var det fyra intensiva dagar fyllda av förvirran, förståelse, förtvivlan och allra sist förtjusning över verket som helhet. Därefter började den känslosekvensen om igen. Och om igen. Det var som om någon hade slagit sönder mitt inre femiotusen gånger om för att slutligen låta det sättas samman i vad som återstod. (Knappt något det vill säga.) Och av den anledningen var jag så otroligt rädd för att läsa om boken.

I efterhand, nu när jag läst den svenska översättningen, kan jag säga att min ängslan var onödig. Första gången jag läste Jellicoe Road grät jag något så fruktansvärt mycket, redan innan jag kunde sätta samman fragmenten till en helhet, och fastän jag nu visste vad som skulle hända gjorde det inte saken mindre sorgligt för det. Istället spenderade jag nog små nästintill mönsterlagda stunder åt att bara gråta åt varje liten detalj i berättelsen. Mina ögon var så illröda och sved något så fruktansvärt efteråt att även min familj noterade det.

Så vad handlar boken om egentligen? För mig handlar den om gemenskap och sökandet efter harmoni, hela vägen ut. Mer än så vill jag egentligen inte avslöja, för det är något man måste ta reda på själv. Och jag hoppas verkligen att ingen ger upp, för visst är de där första 150 sidorna förvirrande och jobbiga, men det är värt det i slutändan. Jag lovar.

Det här är ingen "engångsbok", utan en som är värd att läsas om många gånger. För varje gång jag kommer att ha läst Jellicoe Road kommer jag att påminnas om varför jag älskar den här boken så himla mycket. Ja, jag måste nog gå och köpa både den svenska översättningen och det australienska originalet snart.

Lustig övrigtgrej:
I Johanna Lindbäcks måndagsmöte med Melina Marchetta sade sistnämnda att hon blivit inspirerad av Louis Sachars (fantastiska) bok Holes - i min recension jämförde jag just de två böckerna.