BOKSKADAD

För man kan väl säga att en zombieapokalyps är likvärdig uttrycket "när allting går åt helvete"?


Titel: This is Not a Test
Författare: Courtney Summers
Utgivningsår: 2012
Förlag: St. Martin's Griffin (2012)
Sidor: 322

Handling:
Sex studenter har lyckats ta sig till Cortege High och byggt barriärer för att skydda sig från det som finns på utsidan, men det betyder inte att de är trygga. Inne i skolbyggnaden är man ständigt orolig för att zombierna ska ta sig in och förvandla samtliga till monstruösa versioner av sina forna jag. Alla utom Sloane Price, vars värld redan rasade samman sex månader tidigare.

Mina tankar:
"Courtney Summers, vem?" är vad jag tänkte när alla runtom i sfären tycktes prata om boksläppet av This is Not a Test. Såhär i efterhand är chansen nog stor att jag skulle säga "Courtney Summers, du vet!" om någon inte hade en aning om vilken bok jag talade om. Så tack för tipset, Malin!

Min veckodos av zombier brukar komma i och med att ett nytt avsnitt släpps av The Walking Dead, men nu under uppehållet slutade det istället med att jag köpte hem This is Not a Test som på sätt och vis påminner mig om tv-serien. De båda nämnda kretsar nämligen mycket kring känslor - exempelvis förväntningar, ängslan och tillfällig glädje.



Och det är nog det som bidrar till att jag tycker så mycket om boken. Det är som om apokalypsen tar plats i skuggan av känslorna som uppstår, fastän den är vad som förändrade allt. Jag kan instämma i att det är märkligt att man inte får reda på vad som utlöste epidemin, om andra länder/kontinenter blivit drabbade och vilka andra det är som lever. Men för det mesta bryr jag mig inte det minsta för det som händer i skolbyggnaden är en riktig berg- och dalbana ändå.

Jag gillar hur väl karaktärerna interagerar och skapar dramatisk spänning i luften trots att inget egentligen händer-händer. En lite mer psykologisk vinkling som berättar hur människan kan agera under ovisshet, och det är en väldigt nervkittlande vinkling att ta del av. För i den här boken är det uppenbart att det är karaktärerna som står i fokus och för historien framåt.

Vad gäller några av karaktärerna känner jag lite sisådär, men de balanseras tursamt nog ut av resten av gänget. Sloanes berättarröst är ofta så stark att jag emellanåt verkligen bara vill skaka om henne så att hon slutar bära omkring på sina självmordstankar. Samtidigt kan jag förstå henne - och jag berörs verkligen av hennes tankar.

Därför är jag så otroligt sugen på att läsa något mer av Courtney Summers, som uppenbarligen kan konsten att skapa trovärdiga sinnesstämningar. Jag blev helt enkelt inte besviken.