Vemodsfylld och tragisk vardagsrealism

"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa."

Titel: Easter Parade
Originaltitel: The Easter Parade
Författare: Richard Yates
Utgivningsår: 1976
Förlag: Norstedts (2010)
Sidor: 282

Handling:
Systrarna Grimes' har inte mycket mer gemensamt än besvikelser som de har råkat ut för i livet. Under fyrtio år får vi följa systrarnas skilda liv. Emily har alltid varit den mer intellektuella av de två, men har haft desto fler problem med att hitta kärleken. Den mer konventionella samt sötare systern Sarah gifter sig tidigt, flyttar ifrån storstan och får barn. Men Emily inser snart att Sarahs liv inte alls är idylliskt.

Mitt omdöme: 

Det är väldigt sällan som en bok brukar fånga mig med bara en mening, men med Easter Parade var det annorlunda. Richard Yates' språk är lätt, inte komplicerat men inte heller ordinärt. Den första meningen var perfekt, en av de bästa jag har läst. Att läsa om de två systrarna och deras högst tragiska liv blir aldrig långtråkigt eller enformigt. Rinnande vatten, så känns det. Ett otroligt vackert språk, med en naken och nästintill objektiv skildring av huvudkaraktärerna - en sällsynthet i min läsning.
(Varning för spoilers!) De två systrarna känns ofta som helt skilda personer, som om de inte har några kopplingar till varandra. De skulle lika gärna ha kunnat vara två främlingar. Däri ligger det tragiska med deras livsöden. När jag läser ser jag paralleller och jämför med mitt eget liv. Min syster är inte bara ett syskon utan även min vän, och det gör ont att se hur Emily och Sarah inte kan verka veta hur de ska bete sig tillsammans: hur Emily ser Sarah förfalla allt mer, att hon vill rädda henne eftersom de är systrar men i slutändan hellre tar avstånd från Sarah för att slippa ta ansvar, för att slippa involvera sig i andras liv. För det är just det hon inte orkar - att bry sig om andra, och knappt sig själv. Och det är väl därför som hon har så många misslyckade kärleksförhållanden.
Det finurliga är att historien är vi endast får följa Emily. Man får reda på mer om henne som person, om Sarah får vi utgå ifrån Emilys tankar. Från det jag läser känner jag sympati för båda systrarna, och ofta blir jag besviken, arg och vemodig av de bådas val i livet. Men mest av allt blir jag ledsen - att de inte kan ta tag i sina liv! Som dockor är de, sköra och för det mesta obeslutsamma. Jag vill ryta till och be dem att växa upp på riktigt. Sedan inser jag att de, även om någon skulle skaka om deras värld, inte skulle ha lyssnat. På grund av det blir jag aldrig riktigt känslomässigt engagerad. Jag är endast ett tyst vittne till det hela, som leder till ett slags avståndstagande mellan mig och karaktärerna.
Visserligen slukas jag aldrig helt i boken, men det spelar ingen roll. Det går snabbt att komma in i boken, och det känns inte som om det var två dagar sedan man senast läste i den utan snarare 20 minuter. En positiv grej alltså. Kanske något som är typiskt och briljant med Yates. Bra litteratur med andra ord som jag gärna rekommenderar.

Det är väldigt sällan som en bok brukar fånga mig med bara en mening, men med Easter Parade var det annorlunda. Richard Yates' språk är så fantastiskt bra, inte komplicerat men inte heller ordinärt. Att läsa om de två systrarna och deras högst tragiska liv blir aldrig långtråkigt eller enformigt. Rinnande vatten, så känns det. Ett otroligt vackert språk, med en naken och nästintill objektiv skildring av huvudkaraktärerna - en sällsynthet i min läsning.

De två systrarna känns ofta som helt skilda personer, som om de inte har några kopplingar till varandra. De skulle lika gärna ha kunnat vara två främlingar. Däri ligger det tragiska med deras livsöden. När jag läser ser jag paralleller och jämför med mitt eget liv. Min syster är inte bara ett syskon utan även min vän, och det gör ont att se hur Emily och Sarah inte kan verka veta hur de ska bete sig tillsammans. Hur Emily ser Sarah förfalla allt mer, att hon vill rädda henne eftersom de är systrar men i slutändan hellre tar avstånd från Sarah för att slippa ta ansvar, för att slippa involvera sig i andras liv. För det är just det hon inte orkar - bry sig om andra. Knappt ens sig själv. Och det är väl därför som hon har så många misslyckade kärleksförhållanden.

Det finurliga upplägget är att historien är berättad utifrån Emilys perspektiv, men inte i jag-form. Man får reda på mer om henne som person, och hennes tankar om Sarah. Från det jag läser känner jag sympati för båda systrarna, och ofta blir jag besviken, arg och vemodig av de bådas val i livet. Men mest av allt blir jag ledsen - att de inte kan ta tag i sina liv! Som dockor är de, sköra och för det mesta obeslutsamma. Jag vill ryta till och be dem att växa upp på riktigt. Sedan inser jag att de, även om någon skulle skaka om deras värld, inte skulle ha lyssnat. På grund av det blir jag aldrig riktigt känslomässigt engagerad. Jag är ett tyst vittne till det hela. Det blir som ett slags avståndstagande, fast kanske på ett bra vis? 

Visserligen slukas jag aldrig helt i boken, men det spelar ingen roll. Det går snabbt att komma in i boken, och det känns inte som om det var två dagar sedan man senast läste i den utan snarare 20 minuter. En positiv grej alltså. Kanske något som är typiskt och briljant med Yates. Bra litteratur med andra ord som jag gärna rekommenderar.


Norstedts satsningar på klassiker är utomordentligt grymt. Vill ha!

Mitt betyg:

Det är något särskilt med Yates sätt att skriva på, tungsint men lätt. Det blir liksom ett omedelbart bra flyt, som jag mer än gärna återvänder till.


Kommentarer
Postat av: Fru E

Jag gillar också Yates! Och de inledande raderna måste ju vara några av litteraturvärldens bästa!

2012-04-21 @ 19:50:32
URL: http://frue.bloggsida.se
Postat av: Man

Fru E: Jag instämmer verkligen! Bland det bästa jag har läst med. :-)

2012-04-21 @ 23:55:04
URL: http://bokskadad.blogg.se/
Postat av: tuberosum

Har stått i secondhandaffärerna och funderat på om jag borde köpa Easter Parade eller ej. Av någon anledning har jag fått för mig att den inte är något för mig. Fast hittar jag den i Norstedts underbara utgåva får den nog följa med hem bara för att den är snygg ;)

2012-04-26 @ 23:33:31
URL: http://bokpotaten.blogspot.com/
Postat av: Man

tuberosum: Med risk för att redan ha spoilat lite för mycket, så tycker jag det hela låter som en god idé! Utsidan har nog aldrig spelat så stor roll som nu. ;)

2012-04-27 @ 17:05:00
URL: http://bokskadad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0