Jag minns inte varför jag älskar dig


Titel:
Jag minns inte varför jag älskar dig
Originaltitel: Memoirs of a Teenage Amnesiac
Författare: Gabrielle Zevin
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2007
Sidor: 231
Övrigt: Zevin har också kommit ut med Någon annanstans (Elsewhere) på svenska.

Handling:
Naomis liv förändras efter att ha förlorat i en slantsingling. På grund av förlusten var hon tvungen att gå tillbaka till klassrummet för att hämta kameran. På grund av förlusten ramlade hon och slog huvudet i trappan. Naomi vaknar upp och minns inte de senaste fyra åren av sitt liv. Är det här en chans att börja om på nytt eller är det för sent?

Mitt omdöme:
Nu beskrev jag kanske handlingen lite väl dramatiskt, men det är det fina med att driva en blogg - jag får formulera mig hur jag vill! I vilket fall som helst är det vad jag tar med mig från boken - frågan om det är möjligt att börja om på ruta ett eller om det förgångna alltid kommer ikapp en. Det är en balansgång för Naomi efter hennes olycka, att skapa sig ett nytt liv och samtidigt "lära sig" om sitt gamla liv. Och det är väl därför jag tycker om boken, för det är sådana här handlingar som fascinerar mig. Är det möjligt?

Boken i helhet var inget speciellt, men en som passar utmärkt när man har en lässvacka. Stundtals kom jag på mig att bli irriterad på Naomi. Just för att hon påminner mig mycket om hur jag är som person. (Inte direkt positiva grejer.) Naomi nämner att hon beter sig som en barnrumpa (och är alltså medveten om det) samtidigt som hon inte kan låta bli och sedan drämmer hon till mig en gång till med att konstatera att hon inte tycker om när folk dikterar för henne vad hon gillar och inte gillar; två sidor hos mig som jag tycker beskrevs pricksäkert. Det är de små detaljerna som gör boken, och på det viset lyckas Zevin skapa en relativt trovärdig huvudkaraktär.

När det kommer till förhållandena i boken kan jag väl påstå att jag är mer tveksam. Samspelet mellan Naomi och James (den snygga, hemlighetsfulla killen som hittar henne efter olyckan och påstår sig vara pojkvännen för att få åka med i ambulansen) liksom det mellan Naomi och hennes adoptivmamma (som hon inte längre talar med efter en fall-out) kändes emellanåt väldigt överflödigt för att sedan vara ytligt. Det blev helt enkelt ingen snygg uppbyggnad av relationerna och jag kunde inte riktigt sympatisera med någon. Medger att det inte kan vara lätt att skriva en djup historia på drygt 200 sidor, men ändå.

Noteringar:
1) Jag undrar om de hade ett slanguttryck för ordet "ryggsäck" i originalversionen då översättningen till svenska blev "rygga". (Är inte förtjust i uttrycket fastän jag ibland använder mig utav det själv.)
2) Det var ovanligt många små stavfel i boken, som missade eller utbytta bokstäver - mindre kul.
3) Baksidetexten var ett minus - kändes lite separat från det som faktiskt boken handlade om.
4) Är väldigt nyfiken på Gabrielle Zevins andra bok Någon annanstans, som jag faktiskt äger.

Mitt betyg:

En stark tvåa med missvisande titel (förstår inte hur de tänkte med den översättningen?) med desto bättre innehåll.

Trackback
RSS 2.0