De där titlarna som väntar på att bli upplockade igen

Jag är så fruktansvärt odisciplinerad när det kommer till att läsa ut böcker. Dålig på att ge böcker en rättvis chans är jag med, vilket har medfört en relativt lång och pinsam lista över böcker som jag med svansen mellan benen stoppat tillbaka i bokhyllan oavslutade. (Undantag finns dock.)

HÄRMED PRESENTERAS BÖCKER SOM INTE GICK HEM HOS MIG EFTER MINST 30 SIDOR ELLER SOM JAG UTAN RIKTIG ANLEDNING AVBRÖT LÄSNINGEN I..

Carlos Ruiz Zafón - Vindens skugga (32 s.) försökte jag läsa efter hyllningar från min vän Josefine, men boken tyckte jag var långsam och inte tillräckligt intressant de första sidorna.
Khaled Hosseini - Tusen strålande solar (111 s.) grep aldrig tag i mig på riktigt och trots att alla mina Indien-medresenärer, som hade läst den, älskade den avbröts läsningen efter hemkomsten.
Nicole Krauss - Kärlekens historia (101 s.) hade jag problem att få ett bra flyt i eftersom jag läste den allt för sporadiskt då jag hade annat att göra i Tyskland.


Karin Boye - Kallocain (102 s.) var tung och det tog emot att läsa - trots de få sidorna. Vill ju tycka om Boye och förstå varför detta är en så hyllad pärla!
J.K. Rowling - Harry Potter och fången från Azkaban (125 s.) är den titel som är mest pinsam - när boken hade släppts höll min syster på att läsa den vilket gjorde att jag var tvungen att låna den på biblioteket. Veckorna därpå försökte jag verkligen läsa den gång på gång, men tappade istället suget rätt rejält. Slutade med en oläst bok och en skuld på 6 kr, som är så genant för en wannabe-pedant. Ska dock ta upp läsandet av HP i sommar!
Frances Hodgson Burnett - A Little Princess (100 s.) är den drygaste bok jag har läst - och jag förstår knappt varför jag ens tyckte om den förkortade versionen när jag var liten. Nörden inom mig vill dock att jag ska läsa ut den en gång för alla.


Lian Hearn - På kudde av gräs (188 s.), uppföljaren till Över näktergalens golv som jag faktiskt tyckte om; avbröt läsandet eftersom jag hade annat att göra - glömde bort boken och plötsligt hade det gått några år som jag inte kunde ta tillbaka.
John Marsden - Imorgon när kriget kom (208 s.) läste jag nästan ut, men som gick samma sorgliga öde till mötes som På kudde av gräs.
Arundhati Roy - De Små Tingens Gud (176 s.) läste jag innan vi åkte till Indien och den var och är så olik de andra böckerna jag brukar läsa att jag gav upp. Obligatorisk läsning var det dock mer eller mindre att jag tvingade mig själv att skumma igenom sidorna fram till sidan 264, och därifrån läste jag ut boken. Blev otroligt mycket bättre! Måste dock se till att läsa om hela boken.


Audrey Niffenegger - The Time Traveler's Wife (292 s.) gick inte hem hos mig helt och jag såg en del felstavningar som störde mig att jag till slut lade undan boken - ska dock ge den ännu en chans.
Nicholas Sparks - The Best of Me (50 s.). Jag visste redan att Sparks är klyschans anhängare, men den här boken är bara ren smörja. Varje beskrivning, varje ord var inkletat i smör - ingen miss eller ångest över oavslutad bok, med andra ord!

På senare år har jag kommit till insikten hur kräsen jag verkligen är, och det är att jag kräver att boken ska vara bra redan från början fastän jag vet att en bok ibland måste få tillfälle att växa på en =› måste alltså ge böcker en chans. Men hur mycket är tillräckligt - 50, 100 eller 150 sidor? Ofta ligger det dock inte i att boken är ointressant utan att jag bara har mycket annat att tänka på, vilket gör det hela mycket jobbigare eftersom man inte kan återgå till en nästan utläst bok två år senare, då minnet suger och man måste bygga upp suspensen igen.

Så slutsatsen lyder att jag måste säga att jag är lite besviken på mig själv. Av alla de ovan tänker jag nog läsa om 10 av 11 möjliga. Tyvärr, Nicholas Sparks - du ryker i alla lägen!


Härligt att det här blev ett litet skaminlägg för min del..


RSS 2.0