Dialektalt - yay or nay?

För första gången någonsin tänkte jag delta i Bokbloggsjerkan! För att ta reda på vad detta är så är det bara att klicka sig in hos Annika.

 
Veckans fråga lyder:
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Min spontana tanke var nay, men ju mer jag tänkt på det så lutar jag mer åt yay. Varför? Först och främst på grund av mångfalden, alla nya vägar dialekterna kan öppna upp. Genom att bruka och dela med sig av dialekt i tal såväl som skrift så kan det öka förståelsen för våra olika bakgrunder och härkomster. Att känna samhörighet och så vidare.

Självklart kan det vara svårt att begripa sig på dialekter. Kanske framförallt att förstå innebörden, eller nyanserna, i vissa ord som i Stockholm betyder något annat än om man kommer från Malmö.

Den omtalade Plattan. ↑ (Om inte annat kan det uppstå roliga förvirringar à la Johan Glans.)

Själv använder jag mig av ord som rälig (ung. äcklig) och mög (ung. skit), vilka nog inte alla svenskar förstår. Men det är charmen! Motsägelsefullt nog måste jag dock erkänna att jag sällan läser böcker som innehåller mycket dialekt och när det väl finns kan jag bli irriterad (speciellt när det kommer till brittiska dialekter eller icke-skånska), så: Tipsa mig!

RSS 2.0