Att dö av ett brustet hjärta

Titel: Vår katastrofala historia
Originaltitel: The Catastrophic History of You and Me
Författare: 
Jess Rothenberg
Utgivningsår: 
2012
Förlag: 
Rabén & Sjögren (2012)
Sidor: 
423

Handling:
Det är inte möjligt att bokstavligt dö av ett brustet hjärta, men det är precis som händer Brie. Hennes pojkvän gör slut med henne och helt plötsligt är hon död. När Brie sedan vaknar upp på pizzerian "A Little Slice of Heaven" börjar hon undra vad det är för slags plats hon hamnat på. Hon saknar sitt gamla och perfekta liv, men när Brie återvänder till jorden för att hämnas på sin pojkvän inser hon att hennes liv inte alls var perfekt.

Mina tankar:
Jag gillade grundkonceptet - att inte ens ha hunnit fylla 16 år och vara död på grund av ett brustet hjärta. Inte roligt. Det fanns alltså en stor möjlighet att kunna göra berättelsen sådär svidande sorglig och djup. När jag kommer i kontakt med döden vill jag bli uppriven, och sanningen är den att den här berättelsen började bra - lagom bitter och humoristisk på samma gång. Jag blev faktiskt berörd efter bara några sidor, och var tvungen att torka bort några tårar.

Det förändrades dock efter att jag blev mer bekant med Brie. Bara några sidor in på kanske tredje kapitlet förändrades stämningen. Pizzerian "A Little Slice of Heaven" var tämligen abstrakt för mig, och jag tyckte inte att platsen tillförde särskilt mycket till historien. Jag fick inget grepp om vilken riktning historien skulle gå förrän efter ytterligare 100 sidor och vid det laget hade Brie förlorat min respekt. Hennes agerande och reaktioner kändes ganska omogna (och kanske kan man skylla det på åldern, vad vet jag). Men nej, för mig var hon mest löjlig och impulsiv.

Om vi går över till relationerna mellan karaktärerna så uppfattade jag dem som ganska svaga med. Djupet fattades för att jag skulle känna mig engagerad. För att ändå ha dött av brustet hjärta tyckte jag att Bries kärlek till sin pojkvän beskrevs platt och fattigt.

Ja, jag blev otålig. Sammanfattningsvis tycker jag inte heller att historien knöts samman på ett helt trovärdigt sätt. Det var för mycket som inte var logiskt upplagt med "världarna" och reglerna och det kändes verkligen som om författaren hade målat in sig själv i en hörna för hon slängde in en massa sista minuten-grejer för att kunna avsluta boken. Visst. Cirkeln slöts, men den slöts ganska så halvdant.


Tryck på bilden för att komma till Spotify-listan med låtar som omnämns i boken. ↑

Översättningen fick mig också att rynka lite på ögonbrynen. Kanske är det författaren, kanske inte. För det var en mängd småsaker som gjorde mig mindre glad, däribland att nästintill varje sida innehöll kursiv text och stora bokstäver. Min spontana tanke är att man inte ska betona allt - för då försvinner liksom grejen med betoningen. Samtidigt som betoningarna framställer karaktären som trovärdig för sin ålder så är det i grund och botten mer stjälpande än hjälpande. Jag fick på grund av det svårt att ta henne på allvar, trots att jag är medveten om att jag själv betonar mycket i tal och skrift. Och så var det otroligt smörigt med alla ostrelaterade smeknamn. Vet ej om det berodde på översättningen eller om jag hade tyckt likadant angående originalet. Tvivlar dock på att var översättningens fel..

Ett plus med boken var att kapitlena var döpta efter låttitlar, vilket var extra trevligt eftersom jag kände igen så många. Fast precis som med bokens stuktur och karaktärer tyckte jag också att låtvalen var ojämna.

Men det finns såklart en poäng i historien, och en del bitar fick mig ändå att - passande nog med tanke på historien - bli hjärtekrossad. Det var dock först efteråt, när jag återberättade historien för min syster och kom in på budskapen, som boken växte i mina ögon. Det kan i sin tur ses som både något positivt och något negativt..

I vilket fall som helst tackar jag Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Kommentarer
Postat av: Jonna Lindberg

Vad tråkigt. Jag har lånat hem den från biblioteket, men nu vart jag mindre sugen. Jag trodde nog den skulle vara en rolig och charmig bok snarare än deppig och fokus på döden.

Svar: Fast det är ju det boken var! Och det var nog det som var mitt problem. ;-) Så var inte alldeles för hård - du kanske tycker om den!
Man Truong

2013-01-28 @ 17:06:44
URL: http://www.jonnalindberg.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0