Ett utmärkt avslut på året som gick


Titel: Jag vill ha min hatt
Originaltitel: I Want My Hat Back
Författare: Jon Klassen
Utgivningsår: 
2011
Förlag: 
Hippo Bokförlag (2012)
Sidor: 
40

Mina tankar:
För att ha utsetts till New York Times bästa bilderbok 2011 borde Jon Klassen med andra ord ha skapat ett verk som är något särskilt, visst? Som jag sade i min bokvideo (här) handlar Jag vill ha min hatt mer eller mindre om en butter björn som tappat bort sin röda hatt. Så han går runt och frågar skogens invånare om de möjligtvis har sett den. Med den handlingsbeskrivingen var mina förväntningar ganska så blandade.

Fast grejen med bilderböcker är att illustrationerna är de som hamnar i strålkastarljuset. Och Klassen har gjort dem så simpelt. Ordet simpelt behöver dock inte vara något dåligt, för i all simplicitet finns där en tydlig vision för hur historien ska utspelas och Klassen har (uppenbarligen) en känsla för det konstnärliga.

Illustrationerna tillsammans med texten utgör en snygg historia som alla åldrar kan ta till sig. Personligen tror jag att jag skulle ha älskat boken som liten, med alla de knasigt målade karaktärerna och längtan efter att hitta hatten först.



Samtidigt som jag är lite besviken över att jag inte fick chansen att läsa Jag vill ha min hatt som liten är jag också otroligt tacksam. Som lite äldre roas jag på ett annat sätt. Jag fascineras av snarlika grejer som jag gjorde för tio år sedan, men jag har också fått upp ögonen för uppbyggnad och struktur. Jag ser framförallt sånt som förmodligen hade undgått mig som liten. Exempelvis tror jag att jag inte skulle ha uppfattat humorn i boken, vilket jag gör nu.

I vilket fall som helst är det här en bok som jag tänker spara till mina barn, men också mig. Förhoppningsvis finner de samma charm som jag gör. Jag är - utan att överdriva - så jäkla svag för finurliga och dessutom fint utformade bilderböcker, och Jag vill ha min hatt är definitivt både och. Avslutningsvis tror jag faktiskt inte att jag hade kunnat avsluta bokåret 2012 på ett bättre vis än med den här pärlan.

Tack så hemskt mycket för recensionsexemplaret, Hippo Bokförlag!

Att dö av ett brustet hjärta

Titel: Vår katastrofala historia
Originaltitel: The Catastrophic History of You and Me
Författare: 
Jess Rothenberg
Utgivningsår: 
2012
Förlag: 
Rabén & Sjögren (2012)
Sidor: 
423

Handling:
Det är inte möjligt att bokstavligt dö av ett brustet hjärta, men det är precis som händer Brie. Hennes pojkvän gör slut med henne och helt plötsligt är hon död. När Brie sedan vaknar upp på pizzerian "A Little Slice of Heaven" börjar hon undra vad det är för slags plats hon hamnat på. Hon saknar sitt gamla och perfekta liv, men när Brie återvänder till jorden för att hämnas på sin pojkvän inser hon att hennes liv inte alls var perfekt.

Mina tankar:
Jag gillade grundkonceptet - att inte ens ha hunnit fylla 16 år och vara död på grund av ett brustet hjärta. Inte roligt. Det fanns alltså en stor möjlighet att kunna göra berättelsen sådär svidande sorglig och djup. När jag kommer i kontakt med döden vill jag bli uppriven, och sanningen är den att den här berättelsen började bra - lagom bitter och humoristisk på samma gång. Jag blev faktiskt berörd efter bara några sidor, och var tvungen att torka bort några tårar.

Det förändrades dock efter att jag blev mer bekant med Brie. Bara några sidor in på kanske tredje kapitlet förändrades stämningen. Pizzerian "A Little Slice of Heaven" var tämligen abstrakt för mig, och jag tyckte inte att platsen tillförde särskilt mycket till historien. Jag fick inget grepp om vilken riktning historien skulle gå förrän efter ytterligare 100 sidor och vid det laget hade Brie förlorat min respekt. Hennes agerande och reaktioner kändes ganska omogna (och kanske kan man skylla det på åldern, vad vet jag). Men nej, för mig var hon mest löjlig och impulsiv.

Om vi går över till relationerna mellan karaktärerna så uppfattade jag dem som ganska svaga med. Djupet fattades för att jag skulle känna mig engagerad. För att ändå ha dött av brustet hjärta tyckte jag att Bries kärlek till sin pojkvän beskrevs platt och fattigt.

Ja, jag blev otålig. Sammanfattningsvis tycker jag inte heller att historien knöts samman på ett helt trovärdigt sätt. Det var för mycket som inte var logiskt upplagt med "världarna" och reglerna och det kändes verkligen som om författaren hade målat in sig själv i en hörna för hon slängde in en massa sista minuten-grejer för att kunna avsluta boken. Visst. Cirkeln slöts, men den slöts ganska så halvdant.


Tryck på bilden för att komma till Spotify-listan med låtar som omnämns i boken. ↑

Översättningen fick mig också att rynka lite på ögonbrynen. Kanske är det författaren, kanske inte. För det var en mängd småsaker som gjorde mig mindre glad, däribland att nästintill varje sida innehöll kursiv text och stora bokstäver. Min spontana tanke är att man inte ska betona allt - för då försvinner liksom grejen med betoningen. Samtidigt som betoningarna framställer karaktären som trovärdig för sin ålder så är det i grund och botten mer stjälpande än hjälpande. Jag fick på grund av det svårt att ta henne på allvar, trots att jag är medveten om att jag själv betonar mycket i tal och skrift. Och så var det otroligt smörigt med alla ostrelaterade smeknamn. Vet ej om det berodde på översättningen eller om jag hade tyckt likadant angående originalet. Tvivlar dock på att var översättningens fel..

Ett plus med boken var att kapitlena var döpta efter låttitlar, vilket var extra trevligt eftersom jag kände igen så många. Fast precis som med bokens stuktur och karaktärer tyckte jag också att låtvalen var ojämna.

Men det finns såklart en poäng i historien, och en del bitar fick mig ändå att - passande nog med tanke på historien - bli hjärtekrossad. Det var dock först efteråt, när jag återberättade historien för min syster och kom in på budskapen, som boken växte i mina ögon. Det kan i sin tur ses som både något positivt och något negativt..

I vilket fall som helst tackar jag Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Favoritcitatet sedan några år tillbaka

Jag tycker att Tennysons ord känns så betryggande och det hela är bara så jäkla fint. (Det här borde vara en anledning för mig att faktiskt läsa något mer av honom, men det kommer nog så småningom..)

© MAN TRUONG / BOKSKADAD.BLOGG.SE

Jag älskar film: en till halvårsrapport

Ett nytt år har börjat, och det innebär att det är dags för mig att göra summeringar av olika slag. Förra året hade jag utöver litterära mål även ett för film, vilket jag pratar om i min halvårsrapport (här). Så nu känns det inte mer än rätt att visa vilka de resterande filmerna är som jag sett det senaste halvåret. Som vanligt lär jag ha glömt nämna en del, men ja - jag klarade i alla fall av mitt mål!

Antal filmer: 40 stycken, varav 16 är sådana jag redan sett tidigare, med ett snitt på 1,67 per vecka.
Baserade på böcker: 24, varav 1 är en biografi, 15 skönlitterära, 7 serietidningar och 2 pjäser.

Även denna gång nämns vilka filmer som är baserade på böcker för sakens skull.

Easy A är inspirerad av The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthorne. (Sv: Den eldröda bokstaven) || Flipped av Wendelin Van Draanen. (Sv: Han sa, hon sa) || Men in Black och Men in Black II är baserade på serietidningen The Men in Black av Lowell Cunningham. || Stardust av Neil Gaiman. (Sv: Stjärnstoft)

The Amazing Spider-Man är baserad på serietidningarna om Spider-Man av Stan Lee och Steve Ditko (Marvel). ||  Sherlock Holmes är löst baserad på detektiven skapad av Sir Arthur Conan Doyle. || The Decendants av Kaui Hart Hemmings. || Tamara Drewe av Posy Simmonds.

Lost in Austen är löst baserad och inspirerad av Pride and Prejudice av Jane Austen. || Kick-Ass av Mark Millar och John Romita Jr. (Marvel). || Something Borrowed av Emily Giffin. || Northanger Abbey av Jane Austen. 


From Prada to Nada är lätt inspirerad av Sense and Sensebility av Jane Austen. || The Romantics av Galt Niederhoffer. || The Dark Knight Rises är baserad på superhjälten Batman skapad av Bob Kane (DC Comics). || The Hobbit av J.R.R. Tolkien. || Green Lantern är baserad på superhjälten skapad av Bill Finger och Martin Nodell (DC Comics).


Sedan finns det ju alltid några filmer som man inte tittade på så noggrant..

How to Train Your Dragon är lätt baserad på boken av Cressida Cowell. || Twilight-filmerna: New Moon och Eclipse av Stephenie Meyer. || A Beautiful Mind av Sylvia Nasar. || You've Got Mail är baserad på pjäsen Parfumerie av Miklós László. || Gnomeo & Juliet är baserad på Romeo and Juliet av William Shakespeare.

Mina allra starkaste filmupplevelser:
Mükemmel ötesi bir film. Keşke daha önce izleseydim dedirten cinsten. Çok sevdim. Oldukça etkileyici.
Till skillnad från första halvårets explosion av nya favoriter har jag det här senaste halvåret varit betydligt mer kräsen och svårflörtad. Det kan visserligen bero på att jag mest sett repriser och "ofrivilligt" tittat på sådant som visats på svensk television. De fyra som står ut förvånade mig på ett eller annat sätt. The Amazing Spider-Man vågade jag aldrig hoppas på för mycket - jag kan meddela att Garfields version slog Maguires totalt. The Dark Knight Rises var verkligen det perfekta (och bitterljuva) avslutet på Christopher Nolans utmärkta Batman-trilogi. The Hobbit: An Unexpected Journey hade jag som året 2012s biohöjdpunkt och japp, inledningsscenen fick mig att bli tårögd! Intouchables (eller En oväntad vänskap som den heter på svenska) kom som en överraskning, och den fick mig att både skratta och gråta hysteriskt. Sistnämnda tipset tackar jag hjärtligt min bror för!

Andra fantastiska filmer som jag älskar eller tycker mycket om:
funniest shit ever. Like if you agree.
Stardust kommer jag nog aldrig att tröttna på. Detsamma gäller även sockersöta Flipped och Rush Hour-filmerna med bästaste humorduon Tucker/Chan - jag väntar fortfarande på en fjärde uppföljare! Några omsedda filmer som jag värdesätter är musikalklassiskern Grease, Emma Stone-pärlan Easy A, halvlöjlig men ändå fina Northanger Abbey med charmören JJ Field och James Camerons massiva Avatar. Eftersom Downey Jr. och jag är ganska kompatibla tyckte jag såklart om att se om på Sherlock Holmes. I övrigt tyckte jag också om The King's Speech.

Filmer jag gillade och skulle rekommendera:

Some Like It Hot var roligare än jag trott, och Marilyn Monroe var lagom glättig. Men in Black har jag inte gett någon chans förrän nyligen, men jag gillar ju Will Smith så det var inte konstigt att jag gillade filmerna. The Descendants (i vilken Shailene Wood visade på att manus kan betyda typ allt!) och Waitress berörde mig liteäven om jag inte skulle påstå att de är alldeles för minnesvärda. Något oregelbundna New York, I Love You har jag sett tidigare, men gillar själva konceptet så det gör inget. (Den föregående filmen Paris, je t'aime är nog vasset stråare.) Den tredje filmen om Shanghai ska bli intressant. The Proposal kan jag titta på hur många gånger som helst, mest för att det är min slags humor.. How to Train Your Dragon och Kick-Ass var bra för stunden, men förstnämnda måste jag se om.

Filmer som jag inte fastnade för men ändå bara måste kommentera:

Country Strong var emellanåt rätt pinsam och dassig, men jisses - vilken röst Garrett Hedlund har! (Klick!) Efter att ha sett Something Borrowed två gånger kan jag säga att den inte är särskilt bra - fast det är däremot John Krasinski. Och Bachelorette, vad ska jag säga? Dålig film, men den där kemin mellan Lizzy Caplan och Adam Scott är sinnessjuk. Green Lantern - Vad. Tusan. Hände?!

Jag ska så småningom skriva lite utförligare omdömen om filmerna här, på min andra blogg.
Slutligen vill jag dock ännu en gång säga: Gott nytt år!
 

Mitt bokår 2013


JANUARI
01. Malin Ahlin - Månulvarna (Bilderbok)
02. Oliver Jeffers - This Moose Belongs to Me (Bilderbok)

FEBRUARI
-

MARS
03. Oliver Jeffers - How to Catch a Star (Bilderbok)

APRIL
-

MAJ
04. Jenny Valentine - Tio stationer
05. Kerstin Gier - Rubinröd
06. Tahereh Mafi - Destroy Me (Shatter Me #1.5)
07. Malin Ahlin - Månulvarna (Bilderbok) (Omläsning)
08. Oliver Jeffers - Den sitter fast (Bilderbok)
09. Kerstin Gier - Safirblå

JUNI
10. Stephen Chbosky - The Perks of Being a Wallflower

JULI
11. Alden Bell - I dödsskuggans land
12. E. Lockhart - The Disreputable History of Frankie Landau-Banks
13. Sarah Dessen - Blunda och hoppa 

AUGUSTI
-

SEPTEMBER
-

OKTOBER
14. Jens Liljestrand - Sandhamn (Novellix)
15. Jon Klassen - Det här är inte min hatt (Bilderbok)
16. Liv Strömquist - Ja till Liv! (Seriealbum) 

NOVEMBER
17. J.K. Rowling - Harry Potter: The Prequel (Mininovell)
18. Nanna Johansson - Mig blir du snart kär i (Seriealbum)
19. Nanna Johansson - Fulheten (Seriealbum)
20. Lemony Snicket, John Klassen - Mörkret längst ner (Bilderbok)
21. Nob - Mamette: Änglar och duvor (Seriealbum)
22. David Polfeldt - Den svarta sjön (Bilderbok)
23. Maurice Sendak - Till vildingarnas land (Bilderbok)

DECEMBER
24. Isol - Petit, monstret (Bilderbok)
25. Isol - Numeralia (Bilderbok)
26. Stina Wirsén - Jag (Bilderbok)
27. Clara Lidström, Anna Lidström - UnderbaraClaras garderob: pimpa, sy och fixa (Faktabok)
28. Shaun Tan - Rules of Summer (Bilderbok)

RSS 2.0