Trasiga soppor kan vara precis vad man behöver


Titel: Trasig soppa
Originaltitel: 
Broken Soup
Författare: 
Jenny Valentine
Utgivningsår: 
2010
Förlag: 
Atrium Förlag (2011)
Sidor: 
252

Handling:
En knackning på axeln från en främmande kille förändrar Rowans liv. Han ger henne ett fotonegativ som han påstår att hon tappat fastän hon själv är helt övertygad om att det inte är hennes. Trots att hon har annat tänka på, som att ta hand om sin deprimerade mamma och lillasyster efter att pappan flytt till följd av broderns död, tar hon ändå emot negativet.

Mina tankar:
Jag fick ett mejl från Atrium Förlag som lyfte fram Jenny Valentine, då hon ska på årets bokmässa, och fick förfrågan om recensionsexemplar. Därför jag gick in på deras hemsida och precis efter att ha läst beskrivningen av Trasig soppa kände jag "Den här måste jag läsa!" för själva historien lät så märklig, mystisk och fullproppad av vardagsbekymmer. Lite sådant som jag känner ett behov av att läsa ibland.

Välskriven. Och fylld med en mängd tänkvärda citat. Så skulle jag välja att kort beskriva boken.

Jag älskade liknelserna Valentine drog för att förklara exempelvis hur Rowan tänker innan hon ska prata - och de uttryckte verkligen hur jag personligen tycker att det är. Sedan tyckte jag även om hur situationen beskrevs och hur den fick mig att känna vrede och sorg för att livet inte ska behöva se ut på det viset, men att det gör det för somliga.



Man känner sig lite handfallen av Rowans livssituation, och det får mig att bli imponerad av att hon faktiskt orkar ta hand om allt själv. Samtidigt vill jag ryta åt henne, säga åt henne att hon är för benhårt säker på att det är såhär det måste vara och att hon istället borde be andra om hjälp. (Och det är positivt att jag blev så engagerad!)

Mitt lilla problem jag hade med boken var nog några av de väsentligare karaktärerna, som var pyttelite för - jag kan inte riktigt finna rätt ord - men kanske stela? Jag blev väl bara inte helt övertygad av dem. Det var inte så att jag inte kände sympati för samtliga, för det hade jag, men många var så ensidigt porträtterade.

Ändå gillar jag hur de passade in i Valentines tårframkallande historia. Men sedan måste jag också erkänna att jag ofta brukar tycka mycket om böcker där någon är döende eller död. Japp, jag är lite morbid. (Vurmen för död är att den drabbar oss alla, att den fulländar cirkeln på livet, och det är nog det som gör mig så sentimental och får mig att vilja läsa böcker som på något vis berör döden.)

Så ja, även om jag inte blev fullständigt förälskad i boken måste jag säga att detta är en väldigt bra början på ett stort författarskap. Jag ser fram emot att få följa Jenny Valentines litterära resor i framtiden.

Så stort tack till Atrium Förlag för det här recensionsexemplaret!

Favoritutrag:


Kommentarer
Postat av: Nilmas Bokhylla

Den väntar på mig här i hyllan :)

SV: Härligt att höra!

Svar: Härligt! : )
Man Truong

2012-09-25 @ 19:43:05
URL: http://nilmasbokhylla.wordpress.com/
Postat av: Elisabet

Nånånånånånå, kommer du till Bokmässan?

Svar: Tyvärr icke. :'o
Man Truong

2012-09-25 @ 20:01:57
URL: http://bokvarg.blogspot.com
Postat av: Maria

Jag gillar också avsnittet med tullen. Hög igenkänning.
Dessutom några rader där Stroma sitter och ritar:

"Efter middagen gjorde hon en teckning av en tortyrkammare medan jag diskade."

(Jag: Oj! Troubled child!)

"'Det är vi som är och badar', sa hon och pekade på floderna av blod och människorna som hängde från väggarna."

Haha!

Svar: Verkligen och Stroma är en härlig unge!
Man Truong

2012-09-26 @ 20:18:44
URL: http://ungavuxna.blogspot.se/
Postat av: Ebba

Vill läsa :)

Svar: Det gör du rätt i att vilja. : )
Man Truong

2012-09-28 @ 15:49:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0