En oförglömlig sommar för sista gången

Spoilervarning! I och med att detta är den avslutande delen i trilogin kommer jag att nämna ett antal bra och irriterande moment som utspelar sig i boken samt serien i helhet, men de delarna kommer att spoilermarkeras.


Titel: Sommar för evigt
Originaltitel:
We'll Always Have Summer
Författare:
Jenny Han
Utgivningsår:
2011
Förlag:
B. Wahlströms (2012)
Sidor: 270
Serie:
 Sommar-serien #3

Handling:
Efter två år ihop med Jeremiah Fisher, varje dag spenderad tillsammans på samma college, är Belly säker på att han är hennes livs kärlek. Så när Jeremiah friar och svaret är ja är det naturligtvis på stranden i Cousins som de ska gifta sig. Men då dyker Conrad upp, Bellys första kärlek, och rör till allting. Har hon verkligen kommit över honom? Ett val måste i alla fall göras och minst ett hjärta kommer att krossas.

Mina tankar:
Jag tycker om berättelser om kärlek, och de snåriga vägarna till det (kanske inte alltid) lyckliga slutet. Stundtals i den här sommarberättelsen är jag emellertid riktigt irriterad och det beror mycket på fokuset i Sommar för evigt, den avslutande delen i trilogin.

Fast allt är såklart inte negativt. För det första ska jag säga att jag uppskattar tidshoppet som Jenny Han gör. Genom hoppet får man viss distans från dramat som utspelade sig under första och andra delen, samt att karaktärerna har fått chansen att växa upp ytterligare. Sedan är det trevligt med miljöbyte - några av de viktigare scenerna utspelar sig, förutom vid Cousins, på Jeremiahs och Bellys college. På det viset får man lära känna nya sidor hos de båda som tidigare inte utforskats - exempelvis är Jere inte längre helt oskyldig och Belly inte lika naiv.


För det andra gillar jag också starkt att man nu får följa alla de involverades perspektiv i triangeldramat. Bäst föredrar jag Conrads, mycket eftersom han alltid gjorts så komplicerad, eftertänksam och tystlåten i de föregående två böckerna. Äntligen får man se hur han tycker och tänker om hela situationen: hans syn på familjen och framför allt hur han känner för Belly.


De svenska omslagen till trilogin. ↑


Över till det mindre positiva. Först ut tänkte jag nämna själva konceptet att en tjej blir förälskad och kär i en kille redan vid tidig ålder för att sedan hålla fast vid honom i flera år. Och hur hela hennes livs mening tycks kretsa kring valet om att vara tillsammans med en kille tills hon dör, typ. Det får mig att undra om Belly inte har andra drömmar som är minst lika högt prioriterade - som att författa en bok, starta ett band, vad-vet-jag. Hon är så ung och det skrämmer mig att hon inte kan se att livet inte ska behöva begränsas till vad hon känner för två personer.

Det andra - och även det största "problemet" jag har med den här sista boken är det här med vem hon ska välja. (Spoilers börjar!) Är det bara för mig som det är så himla uppenbart att det alltid skulle bli Conrad? Det var knappt någon fråga om saken. Någonsin. Se exemplena som finns i boken - hon nämner Jere som den trygga och roliga medan Conrad är den som får hennes hjärta att slå så fort att hon inte kan tänka klart. Säger inte det en del? Genom hela boken gick Belly liksom fram-fram-bak med sitt resonerande, som ju bara var ursäkter för att hon var rädd för att bli sårad av Conrad om hon nu skulle välja honom. Det i sin tur är ju rätt lustigt eftersom Jere var otrogen (vilket kan diskuteras i stil med Ross och Rachels separation i Vänner). Nåja, inte för att det slutgiltiga beslutet gjorde mig besviken då han var den jag föredrog av de två. (Spoilers slutar!)

Så. Även om jag inte är ett världsstort fan av Belly tycker jag att serien har varit värt tiden jag lagt på historien om Cousins sommargäster. På det hela tycker jag att hela serien är väldigt lättläst, snabbt utläst och riktigt underhållande. Ja, jag skulle till och med kunna säga att jag med garanti kommer att återkomma till den fler gånger.

— Stort tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar!

Övrigt:
Recensioner på del ett, Sommaren jag blev vacker, och två, Ingen sommar utan dig, hittas här samt här.


Kommentarer
Postat av: Hanna

Tycker också det var väldigt uppenbart att det skulle bli Conrad i slutet. Så. Tråkigt. Annars håller jag med om det är en underhållande trilogi :)

Svar: Visst är det? Så det var ju mest en massa - för läsaren onödigt - velande. Men ja. : )
Man Truong

2012-11-08 @ 19:04:03
URL: http://liberlibri.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0