En oförglömlig sommar fortsätter

Varning för spoilers!


Titel:
Ingen sommar utan dig
Originaltitel:
It's Not Summer Without You
Författare:
Jenny Han
Utgivningsår:
2010
Förlag:
B. Wahlströms (2011)
Sidor:
252
Serie:
Sommar-serien #2

Handling:
Det som inte fick hända inträffade, och följderna av detta påverkar Belly och alla i hennes omgivning. Efter Susannahs begravning är en sommar spenderad i Cousins inte längre aktuell. Belly drar sig bort från Fisher-familjen och sörjer på egen hand. Men när Jeremiah plötsligt ringer Belly och berättar att Conrad har försvunnit bestämmer hon sig för att tillsammans med Jeremiah hitta honom.

Mina tankar:
Förra boken slutade på ett högst avslappnat vis för att till den här bokens början ha förändrats totalt. Istället slängs man mer eller mindre rakt in i en alternativ värld där sorgen tagit överhand och Bellys omgivning sörjer på varsitt håll efter Susannahs död.

Och jag måste säga - hur sorgligt det än alltid är när någon går bort - att jag gillade riktningen som boken tog. Även om uppföljaren Ingen sommar utan dig är precis lika lättsmält som första boken har det skett tydliga förändringar hos samtliga karaktärer, och man får se fler sidor hos dem - vissa mer sympatiska än andra.

Av alla är det defintivt Belly som stör mig mest, som envisas med att hon är ensam om att sörja och klandrar sig själv för allt. För att mer eller mindre påstå sig ha växt upp på grund av Susannahs död så syns det knappt och hon beter sig i ärlighetens namn ännu barnsligare än tidigare. (Och min fråga är om det ens är möjligt?)

På grund av det omfamnar jag Jeremiah mer, som blir den andra av två huvudkaraktärer, vars perspektiv växlar med Bellys. Han känns betydligt mer vuxen, och verkar faktiskt vara en ganska så fantastisk som person. Det här får mig såklart att tänka på hans bror Conrad, och om det triangeldrama som hela tiden skymtas genom samtliga tre delar. Hur mycket jag än lär mig tycka om Jeremiahs naivitet och positivitet hejar jag på Conrad tillsammans med Belly. Så, nu vet ni det! (Jag är för övrigt fullt medveten och håller med om att en tjej inte alltid behöver välja en kille i slutet för att vara lycklig, eller dylikt.)

Och tack för recensionsexemplaret, B. Wahlströms!

Övrigt:
Min recension på första delen, Sommaren jag blev vacker, går att läsa här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0