You Against Me

Titel: You Against Me
På svenska: Älskar - hatar
Författare: Jenny Downham
Förlag: David Fickling Books
Utgivningsår: 2011
Sidor: 413
Övrigt: Downham är även författare till succédebuten Before I die (Innan jag dör).

Handling:
Ellies bror är anklagad för att ha våldtagit en tjej, men han nekar till det och Ellie försvarar därför honom. Mikeys syster är tjejen som har blivit våldtagen och nu söker han hämnd. Vad händer då när den första, men också otillåtna, kärleken uppstår mellan två personer som kommer från två helt skilda världar?

Mitt omdöme:
Downham använder frekvent referenser till nutida kultur, om man nu kan räkna in Lidl, Gordon Ramsay och Jamie Oliver som detta. Längre fram i boken finns även ett snabbt referat om filmen Sliding Doors med Gwyneth Paltrow, vilken jag faktiskt har sett många gånger! Frågan jag ställer är dock om Downham går rakt in i sin egen fälla eller om det är genialiskt drag. Det jag syftar på är om boken är skriven för att hålla i framtiden eller om den främst vänder sig till dagens läsare? För själv upplever jag att det är kul så länge man känner till vad det är hon pratar om. Ibland känner jag också att det blir lite för mycket 'namedropping'. Fast jag inser självklart att detta är att överdriva eftersom handlingen rör sig om en våldtäkt och hur omgivningen agerar utifrån den, vilket medför ett aktuellt och viktigt tema.


You Against Me har ett bra språk som gör det lätt att läsa, med mycket brittiska ord och slangord (eftersom det är där historien utspelar sig): pavement, fag etc. Det är roligt när maträtter som bacon butty dyker upp i en mening - för hur ska jag veta vad det är? I ärlighetens namn skrattade jag åt det ett tag.. Hur som helst uppskattar jag hur Jenny Downham har valt att lägga fokus i handlingen - hur allting uppstår utifrån denna våldtäkt. Även hur hon målar upp hur den nära omgivningen behandlas och reagerar på det. Förändringarna som är påtvingade på familjerna, och hur tydligt folk tar avstånd eller också hur de närmar sig varandra i tumulten.

Den här boken känns väldigt påverkad av och inriktad på hur dagens samhälle ser ut, och det syns i sms:en som Mikey och Ellie skickar. De använder båda förkortningar så som: u, ur och även RSN = real soon now samt TAU = thinking about you. En del av förkortningarna förstår jag direkt medan andra lämnar mig i mörkret. Tur nog bemödar sig Downham i alla fall med att förklara för oss som inte fattar och då känner jag ändå att jag är relativt insatt i internetvärldens språk. Än en gång undrar jag hur fräscht det här språket kommer att kännas för kommande generationer, om de kommer att läsa boken och känna: "Usch, vem skriver egentligen så?" Eller är det bara jag som är för gammal..

Mitt betyg:

Överlag en riktigt snyggt skriven historia, vilken får mig engagerad och nyfiken på hur det hela ska sluta. Ändå känner jag mig bara nöjd när jag stänger boken - den lämnar inga direkta avtryck.

Trackback
RSS 2.0