The Curious Incident of the Dog in the Night-time

Titel: The Curious Incident of the Dog in the Night-time
På svenska: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Författare: Mark Haddon
Förlag: David Fickling Books
Utgivningsår: 2003 (min upplaga är från 2010)
Sidor: 272
Övrigt: På svenska finns även Utslag av oro av Mark Haddon.

Handling:
Den 15-årige Christopher Boone har Aspergers, en form av autism; han kan alla världens länder och deras huvudstäder, men har problem med att förstå andra människor. Efter att grannhunden hittas död på gräsmattan tar Christopher upp jakten på mördaren. Christopher bestämmer sig för att skriva en bok om det, och likt Sherlock Holmes följer han upp olika spår och på vägen lär han sig mer om sig själv och sin familj.

Mitt omdöme:
Jag vet inte om jag köpte boken innan jag använde ett urdrag från den till mitt tal i Svenska B eller om det var efteråt. Hur som helst var jag bara tvungen att läsa The Curious Incident of the Dog in the Night-timeav Mark Haddon, mycket på grund av hur Christophers personlighet presenterades. En (o)intressant fakta: boken införhandlades i en indisk bokhandel när jag var i Delhi förra året.


En väldigt intressant sak med den här boken är att Aspergers eller autism aldrig nämns (eller har jag inbillat mig det?). Normalt sett hade många av hindren som presenteras i boken kunnat förklaras med att ta upp Christophers tillstånd, men författaren Mark Haddon nämner aldrig något. Jag vet att det är många som klagat över just det faktum, och det enda stället där det sägs är på baksidans beskrivning av boken - ingen annanstans. Det är dock hintat att Christopher har någon form av autism, bl. a. hur han väljer att ha kapitelindelningen efter primtalen (se bilden ovan) och oförmågan att förstå andra människors mer komplicerade känslor (se bilden nedan).


Personligen tyckte jag väldigt mycket om både Christopher (jag har tydligen en grej för lagom odrägliga karaktärer) och The Curious Incident of the Dog in the Night-time. Karaktärerna fungerar överlag, även om jag definitivt föredrar Christopher, som är helt otroligt fin. Språket är också bra, lagom lättläst och kompletteras väl av bilderna som används. På den negativa sidan måste jag säga hur historien knyts samman. Jag upplevde slutet som väldigt snabbt ihopskriven, som om Haddon plötsligt inte hade tillräckligt många sidor eller idéer kvar och bara skrev ner den allra första tanken som han fick. Jag tyckte i alla fall att jag blev snuvad.

Jag tror inte att jag är den enda som tycker att boken påminner lite om Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära. Emellertid tycker jag att Foers är strået vassare och mer gripande, både karaktärs- och handlingsskrivet och kreativt utfört.

Mitt betyg:

En otroligt karasmatisk huvudkaraktär med en bra handling som väcker läsarens intresse, men med ett slut som dessvärre lämnar åtminstone mig besviken.
Trackback
RSS 2.0