En bit av mig fattas

Titel: En bit av mig fattas
Originaltitel: Love Is the Higher Law
Författare: David Levithan
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2011
Sidor: 191
Övrigt: Boken är delvis sammanställd efter och inspirerad av Levithans egna upplevelser kring 11:e september-dådet.

Handling:
Det ofattbara har precis skett i New York, två flygplan har kraschat in i World Trade Center. Hela världen håller andan. Tre personer befinner sig på helt skilda platser den morgonen, alla med sina egna intryck. Claire är i skolan. Peter skolkar i väntan på att skivbutiken ska öppna. Jasper ligger hemma sovande och missar terrordådet. Tillsammans kommer deras historier knytas samman i en vänskap i frågan på hur man ska hantera vad som nyss hänt.

Mitt omdöme:
När jag fick reda på att den här boken skulle släppas på svenska var det inte författaren som väckte min uppmärksamhet, inte heller titeln eller handlingen. Det allra första jag kunde tänka på var: "Jävlar, vilket snyggt omslag!" Därefter läste jag handlingen, blev intresserad och stoppade in titeln bland alla dammråttor i hjärnan.



I december hittade jag boken på bibliotekets tips-hylla, tog med den hem och läste den inte. Det slutade med att jag lånade om den i två månader. Jag läste ut boken på ett spann av några dagar, slog igen boken och tittade på omslaget. Sedan trillade poletten ner, och jag kunde plötsligt se varför omslaget var så gripande. Handlingen, valet av bakgrunden med det lite halvsuddiga fokuset, typografin, upplägget av texten med ordet fattas som håller på att falla, men som sveps upp. Läste inledningssidan: Lotta Kühlhorn. Hon är seriöst min husgud vad gäller åtminstone svenska bokomslag, likväl illustration överhuvudtaget. (För er som inte är lika intresserade så har hon bl. a. gjort omslaget till min favoritbok Extremt högt & otroligt nära.)


Jag är sådan person som gärna vill tro att originalspråk är att föredra, även om ens språkkunskaper kan vara lite bristande. I detta fall är jag säker på att det är sant. I huvudet började jag översätta meningarna och det lät verkligen mycket bättre, fast jag säger inte att översättningen var dålig. Det är bara det att vissa böcker är skrivna med en viss känsla som inte kan uttryckas lika vasst på ett annat språk. Och som ni kanske vet så tycker jag verkligen om Levithans språk. Nåja, jag älskade alla tankebanor han hade och formulerade ändå.


Titeln är pricksäker, både på svenska och engelska. Poängen är tydlig, även om handlingen blir nyanserad på de två språken. Det finns några stycken jag hade kunnat tänka mig stryka eftersom de fyller i luckor som inte behöver bli fyllda - man kan redan läsa det tydligt mellan raderna. Överlag tycker jag dock att Levithan har lyckats framföra sitt budskap, väcka känslor och engagera sina läsare.

Svaret på om jag tyckte om boken borde väl vara ganska så tydligt vid det här laget, om inte kanske det är en ledtråd när jag säger att jag satt låg uppe till 05:00 på morgonen?

Mitt betyg:

David Levithan har blivit en favorit hos mig efter detta inspirerande verk. Den här boken lämnar mig med ett leende på läpparna och med hoppet i fickan, och jag hoppas verkligen att fler läser den.

Trackback
RSS 2.0