bokskadad

(Ja, rubriken anspelar på Petters låt.)


Bokhyllan såg ut såhär i augusti förra året.

Läsningen ligger på botten, mest för att jag varit yr den senaste veckan och behövt mer sol och frisk luft än ytterligare timmar vid datorn eller med en bok. Fast nu börjar jag repa mig så smått och har tänkt byta ordning på böckerna jag ska läsa. Stryker en del titlar (för tillfället) och börjar på sådana som jag velat läsa länge. Jag börjar nog med Cassandra Clares City of Bones.

Jag har aldrig riktigt försökt mig på poesi, men tycker att bokryggspoesin som börjat dyka upp i internetsfären (ex. här, här och där) är en förträfflig idé och en god början. På plussidan kan det tilläggas att man får större koll på ens egna böcker och därmed får se andras, men allra bäst är att hjärnan sätts i kreativitetsläge.

Självklart tänker jag inte vara sämre och skapade således tre egna högar med poesi:

Into thin air
Everything is illuminated
A very long engagement
Paradise lost
Never let me go


For one more day
After dark
The magicians
Dead to the world
In the country of last things
The last battle
The grass is singing


Den hemliga historien
Himlen börjar här
Innan jag dör
På andra sidan gryningen
Sent i november
Extremt högt och otroligt nära

— Förhoppningsvis blir ni inspirerade för jag skulle hemskt gärna vilja se er bokryggspoesi!
Lämna gärna ett avtryck om det skulle vara fallet.

En återvunnen bokrecension från 2011 som blivit lite redigerad.



Handling:
Av oväntade händelser hamnar Jacob ombord på ett cirkuståg och inom kort blir han veterinär på cirkusen Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow. Utöver hans uppgifter att sköta om och mata djuren blir han snart förälskad i Marlena, som händelsevis också råkar vara gift med den ombytlige August. Om denna period i sitt liv talar den nu 93-årige Jacob sällan om..

Mitt omdöme:
Förra sommaren läste jag Sara Gruens Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, och visst måste jag erkänna att den var spektakulär! Jag hade nog aldrig tidigare varit lika intresserad av cirkuslivet som under den tid då jag följde bokens berättare, Jacob Jankowski. 

Först och främst måste jag ge en eloge till Gruen som lyckades skriva en så oerhört stark inledning. Och då ska jag tala om att det är stort eftersom jag sällan ens imponeras efter endast ett kapitel. Det var nästan så att jag redan efter läsningen av det stycket ville gråta lite, just för att inledningstexten sätter ord på något stort och viktigt - även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad. (Se bild 1 bland mina favoritutdrag.) Även slutet tyckte jag extra mycket om - kändes liksom bra hur slutet skrevs samman.

Mina absoluta favoritdelar i boken är alla från när Jacob är gammal. Kanske mycket för att han ställer så vettiga frågor, sådana som jag själv tänkt på. Sedan har jag sådan respekt för åldrande och därför kändes det extra smärtsamt och vemodigt fint att läsa det. (Kände ungefär likadant när jag följde Noah som gammal i boken, samt filmen, Jag sökte dig och fann mitt hjärta - dvs The Notebook av Nicholas Sparks.) Mina mindre favoritdelar, sådana som jag helst hade skippat, var alltså de när Jacob var ung. För lite för ofta tyckte jag att Gruen skrev typiskt klyschiga fraser som jag mer än gärna hellre hade läst mellan raderna.

Trots sina mindre bra partier tycker jag att boken förtjänar att läsas. Fast jag skulle nog prova på att läsa boken på engelska, om inte för originalspråkets skull så för originaltiteln. Och nej, jag är inte särskilt sugen på att titta på filmen med Robert Pattinson, Reese Witherspoon och Christopher Waltz. (↑ Med tanke på att jag skrev det för nästan ett år sedan skulle man kunna tro att jag ändå sett filmen, då jag är en total sucker för halvdana filmer när de går på tv eller är i behov av förströelse, men det har jag inte!)

Mina favoritutdrag:

För ett par månader sedan hittade jag en nätt hög bif vid informationsdisken på mitt lokala stadsbibliotek. Författaren Richard Yates var i fokus i tidningens första nummer, och det råkade vara i samma veva som jag läste min första Yates-bok, vilket kändes lite som ödet (eller ren slump).

bif är en gratistidning om böcker(!), med mycket text och tips, underbara illustrationer och recensioner. Tidningen har en otroligt fin och luftig layout och har ett överraskande bra innehåll tycker jag. Det blir aldrig tråkigt att läsa tidningen, som passar både barn&ungdom liksom vuxna, och om jag ska vara ärlig har jag sparat Yates novell och lite annat till en regnigare dag.

De har bland annat uppslag med böcker som utspelar sig i skolmiljöer och ger fina tips. Succéerna Never Let Me Go, Norwegian Wood, Harry Potter och dödsrelikerna nämns, men också lite (för mig) mindre kända som Engleby och För hennes eget bästa.

Under barn- och ungdomsdelen nämns titlar man redan känner till och sådana som man bara hört talas om någon enstaka gång tidigare men sorgligt nog glömt - men här påminns man igen om dem! (Tipset Hold still av Nina LaCour skrev Elin på Tonårsboken om häromdagen.) I första tidningen nämndes 12 bra crossover-titlar, ex. Sarah Dessens Mycket mer än så, Melina Marchetta-böcker som Saving Francesca och John Greens The Fault in Our Stars - grymt!

Ofta hejar man till för i de mindre rutorna finns nyheter som att det ska komma ut nytt om Pettson & Findus (— HEJ, JAG DÖR!!!!!), vart man kan köpa bokstöd i form av författare som Lagerlöf och Bremer, en genomgång av ALMA-pristagare och att Elton John ska debutera som författare.

I slutet finner man recensioner på böcker i olika slags genrer, ibland skrivna av vuxna och ibland av tonåringar. Sedan finns såklart större artiklar och informativa författarporträtt. Men - allting är inte ens litteraturrelaterat utan det pratas även om film och musik! Det finns något som passar alla, typ.

Så. Vad väntar du på? Spring in på närmaste bibliotek och hämta en gratistidning! För den som vill veta mer om bif så har de självklart en hemsida. [Klick!] Andra tidningen finns ute just nu!

Titel: Himlen börjar här
Originaltitel: The Sky is Everywhere
Författare: Jandy Nelson
Utgivningsår: 2010
Förlag: Gilla Böcker (2010)
Sidor: 264

Handling:
Lennie är sjutton år och har alltid levt i skuggan av sin äldre, energiska syster. Hennes värld rasar samman när systern plötsligt faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen och saknaden sätter sina spår på allt i omgivningen och Lennie drar sig tillbaka från alla i sin närhet. I all den här tumulten finner hon tröst i Toby, sin systers pojkvän, samtidigt som hon oväntat drabbas av kärleken för första gången.

Mitt omdöme:
Först hade jag inte tänkt läsa boken omedelbart när den kom på posten, utan ville dryga ut det med tanken om att "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". Bestämde mig samma kväll för att strunta i det och slukade boken i en sittning.

Det här är helt klart en bok som faller mig i smaken, mycket på grund av a) strukturen med dikterna som finns utspridda här och där, b) det lugna tempot, c) det avskalade språket som alla tillsammans leder till d) stämningen i boken. Ack, stämningen! Utifrån bara baksidetexten visste jag att boken skulle passa mig. Till min förtjusning var den faktiskt mycket bättre än jag vågat tro.

Sorgen och förvirringen som Lennie går igenom efter att ha förlorat sin syster tycker jag är trovärdig. Det är väl det som är grejen, att sorg bearbetas på väldigt skilda sätt. Men just Lennies bearbetning är så läsvärd. Detaljerna med dikterna som hon lämnar överallt - i vinden, under en sten, i Svindlande höjder - ger ett större djup till karaktären. Och det som står på de diverse sakerna hon skriver på får mig att bli riktigt tårögd och jag fick sådan stor lust att leta efter de som ännu inte blivit hittade. Men jag fick också lust att skriva egna som jag kan lämna på olika platser. När böcker väcker inspiration får det mig att tycka ännu mer om verket, så hurra för Himlen börjar här.

Under läsningen var jag så irriterad på alla misstag som Lennie gjorde, men var så glad när hon gjorde något rätt. Jag ville så gärna ligga på gräsmattan och stirra upp mot himlen tillsammans med Lennie och Joe. (Ska inte prata om Joe, men åh - vilken finis!) Om vi ska närmare in på hur insatt jag var så kan jag tala om för er att jag nästan konstant var tårögd och en gång storvrålade "NEEEEEEJ!!" i mitt läsande klockan två på natten när en viss Lennie gjorde något väldigt dumt. Som resultat krossade hon mitt hjärta litet (som Danielsson envisas med att översätta ordet) och jag ville liksom skrika "Men konsekvenserna då?!". Ehum, ja. Känslostormen har talat.

Jag ska för övrigt testa pestoreceptet som finns i boken:

Tog äntligen tag i omslagsfotandet av favoriter, och det fanns oväntat många. Jag försökte ta med de som mitt hjärta klappar lite extra för och sammanlagt blev det 21 stycken finingar.


1) Lewis Carroll - Alice's Adventures in Wonderland
2) D.H. Lawrence - Lady Chatterley's Lover
3) David Nicholls - En dag

4) Haruki Murakami - Kafka på stranden
5) Sara Stridsberg - Drömfakulteten
6) Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen

7) Jhumpa Lahiri - Främmande jord
8) Jonathan Safran Foer - Extremt högt och otroligt nära
9) Albert Camus - Främlingen

10) John Fowles - Den franske löjtnantens kvinna
11) Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
12) Marguerite Duras - Älskaren
13) Jane Austen - Emma

14) Diana Wynne Jones - Howl's Moving Castle
15) Melina Marchetta - Jellicoe Road

16) David Levithan - Ibland bara måste man
17) Sarah Winman - When God Was a Rabbit

18) Johanna Nilsson - Jag är leopardpojkens dotter
19) Kathryn Stockett - The Help

20) Herta Müller - Hjärtdjur
21) Stephen Fry - Flodhästen

— Finns det några nyckelord till vad för slags omslag ni gillar?
Mina är tydligen detaljer, siluetter, versaler, raka typsnitt, barnsliga motiv, färgerna röd/vit/svart/orange/grön, djur, pastelltoner, illustrationer, relief, Lotta Kühlhorn-formgivningar, symmetri, naturinslag, kontraster, origami, handstilstypsnitt, klottrigt och simpelt. Mmm..

När det i veckan gjordes reklam för BBC-produktionen Birdsong (2012) med Eddie Redmayne och Clémence Poésy i huvudrollerna blev jag nyfiken. Det var också kul att se Matthew Goode i en av rollerna! Anade att miniserien var baserad på Sebastian Faulks verk med samma titel, och visst var det så. Första delen sändes igår på SVT, men avsnittet går att se på svtplay.se [länk] fram till 20 maj.

Om jag skulle få beskriva serien så är det en blandning av det bästa från tre världar: succén Downton Abbey (vars två första avsnitt också går att se på svtplay.se [länk] fram till 11 juni), den franska pärlan En långvarig förlovning och en pytteliten gnutta lik fantastiska North & South; men jag ska säga att de här tre är svåra att slå.


Birdsong beskrivs såhär: Den brittiske officieren Stephen Wraysford kämpar i de franska skyttegravarna nära staden Amiens, där han en gång träffade Isabelle - en förbjuden passion och hans livs kärlek.

Det tog lite tid för mig att komma in i serien, fast då talar vi om 20-30 minuter, vilket är rätt lång tid då jag alltid haft en grej för framför allt brittiska men också franska kostymdraman. I vilket fall som helst blev jag riktigt insatt i berättelsen. Eller snarare berättelserna, en av dem utspelar sig i nutid under kriget och den andra under sommaren innan första världskriget bröt ut. Mestadels får man följa Stephen i skyttegraven, men stundvis får man se tillbakablickar på hans tid i Amiens.


Hela historien är så oerhört tragisk, och jag kan inte låta bli att följa händelserna med mina känslostormar. Är upprymd i ena stunden för att i nästa vara nervös och orolig. Kärleksparet Stephen och Isabelle vinner över mig nästan direkt, likaså Firebrace för att han är så genuin och Weir för kommentaren "Christ. Mother has surpassed herself." när han får en stickad tröja i skyttegraven. Så som avsnittet slutade är jag riktigt spänd inför vad som ska hända, både vad gäller kriget och hur sommaren avslutades innan kriget började.

Jag kommer definitivt räkna ner dagarna till andra och avslutande avsnittet. Och längtan efter att få läsa Birdsong är ännu större nu än tidigare. Lycka!

.. kom inte hem alldeles tomhänt. Visserligen blev det mer i klädesväg än i bokväg, men jag lyckades i alla fall få med mig tre barnsliga ting som jag tycker om.




För ynka 10 kr fick jag plastdjur i form av en zebra och en flodhäst (heja, leksaker! - särskilt som man ska fylla 20 år) samt Elsa Beskows + Herman Siegvalds skolbok Vill du läsa? Första skolåret. Gott liv.

Titel: The Catcher in the Rye
På svenska: Räddaren i nöden
Författare: J.D. Salinger
Utgivningsår: 1951
Förlag: Penguin Books Ltd. (1994)
En fin grej med boken är att Holden talar till läsaren, berättar sin historia på ett öppet sätt så att man omedelbart känner en närkontakt. Trots alla hans upp- och nedgångar vad gäller känslor kan jag i alla fall inte låta bli att sympatisera med honom. Holden skulle nog passa in i dagens samhälle, han känns modern, mycket på grund av språket. En (ursäkta språket) jävla massa svordomar nämndes. Över 200 stycken enligt vissa källor. Och det är otroligt många på en 200-sidor lång bok. I en mening kunde jag hitta tre, till och med fem.


Övrigt:
Som Beatles-fan (och för att jag lever för kuriosa) vet jag att John Lennons mördare bar omkring på ett exemplar av The Catcher in the Rye, och bestämde mig för att leta upp fler kulturella referenser till boken. Än en gång kommer Wikipedia till min räddning. (Pun intended.) — Läs, om ni så vill.

Var inom stan igår och lämnade tillbaka böckerna som jag läste ut i veckan (recensioner kommer). Nu ger jag mig i kast med vad som kvarstår av bibliotekshögen. Det tar lite tid. Men, numera består den spridda högen av endast nio titlar - applåder, tack!

HÄR ÄR DE TRE BÖCKERNA SOM JAG SKA LÄSA UT FÖRST:

1) Cold Spring Harbor (sv) av Richard Yates; på sida 60.
In the small suburban town of Cold Spring Harbor, Evan Shephard and his young bride Rachel yearn to escape the mistakes of their parents. But as they discover, families exert a hold as tight as fate, and every way out only ends up back home.


2) Nocturner (sv) av Kazuo Ishiguro; på sida 18.
Explores ideas of love, music and the passing of time. From the piazzas of Italy to the Malvern Hills, a London flat to the 'hush-hush floor' of an exclusive Hollywood hotel, this book features characters that range from young dreamers to cafe musicians to faded stars, all of them at some moment of reckoning.


3) The Bell Jar av Sylvia Plath; på sida 13.
A student from Boston wins a guest editorship on a national magazine, and finds a new world at her feet. Her New York life is crowded with possibilities, so the choice of future is overwhelming. She is faced with the perennial problems of morality, behaviour and identity.

Ah. Just det. För er som inte förstod inläggsrubriken så menar jag 2.5-megapixelswebcambilderna. Fjuh, lagom långt ord det där. (Ja, jag spenderade lite tid att testa olika funktioner och roade mig själv ganska så utomordentligt och skrämmande bra.)

Det händer att jag får infall. Märkliga infall. Emellanåt går infallen samman med mina bokinköp.


Finn två fel? Karin Boye och Gustaf Fröding.
Motivering? Jag läser inte poesi.
Varför inte? För att jag inte begriper mig på poesi.


Anledningen till diktköpen? Den stavas passande nog En majvisa, dikten av Fröding som jag analyserade under gymnasiet. Och den gillade jag mycket.

Alltså, jag är nyfiken och mitt märkliga infall betyder att jag ska läsa mer lyrik. I bokhyllan har en treenighet bildats i form av Baudelaire, Boye och Fröding. Ytterst nervkittlande, överraskande nog.

Läser ni poesi? Om ja, hur läser ni den? (Jag vill lära mig!)

Barnboksförfattaren och Almapristagaren Maurice Sendak dog idag vid 83 års ålder. Till vildingarnas land (originaltitel Where the Wild Things Are) är hans mest kända barnbok, som ju även blivit film, och jag har velat läsa den väldigt länge.

Sendaks böcker som blivit utgivna på svenska är:
Det börjar bli en upprepad grej för mig, som gjorde mig bekant med bl. a. Diana Wynne Jones, Tove Jansson, Maria Gripe och Kerstin Sundh först efter deras död. Det är så synd att man först lägger tid på att läsa deras verk när författaren hunnit dö. Jag får nog sätta mig ner i sommar och läsa deras verk. På riktigtriktigt.

— May they all rest in peace.

Titel: Ru
Författare: Kim Thúy
Utgivningsår: 2009
Förlag: [sekwa] (2011)
Sidor: 152

Handling:
Ordet ru har många betydelser - "vaggvisa" eller "att vagga" på vietnamesiska, men även "bäck" och i överförd betydelse "flöde (av tårar, blod eller pengar)" på franska. I den här delvis självbiografiska romanen får vi följa en kvinnas minnen från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i Kanada, som båtflykting från det splittrade Vietnam, återbesöken i sitt fosterland och moderskapets glädje och vånda.

Mitt omdöme:

---

---